Tankemoln

Träningsläger för hjärnan! 

Det är helt klart många saker jag får öva på i samband med detta! Mycket köper jag via webben och drt är ju fördel ibland men innebär ju att när jag behöver fråga lite mer så är det ju inte bara att fråga över disk. exempelvis min satellitgrej😁,  då ringde jag när jag lagt min beställning och kunde lugnas i att jag beställt helt rätt, han som svarade hade en likadan och han berättade hur han använde sin på smartaste sättet.
En annan utmaning är ju denna blogg😂. Amanda fick hjälpa mig en del när jag skulle skapa grunden för att jag skulle komma igpng och imorse vaknade jag av att bloggen var offline för att jag behövde hantera själva abonnemanget. Det kan ju tänkas enkelt men det är det inte för mig🫣. Men alltså, herregud vad jag lär mig mkt! till exempel att xxl har etikett på hyllan med information om en vikt på 80 gram medan produkten väger 10-15 till. 😉 Man måste vara observant.

Det finns mycket i livet som är värt att stanna till vid. Varje dag. Jag mår väldigt väl i nuet. Vissa dagar är enkla och andra lite klurigare men hittills finns det ingen dag som inte varit värt det för att nå dit jag är idag. 

Det känns som en omöjlig uppgift att göra denna vandring. Jag får inte ihop om det ens är realistiskt att försöka. Samtidigt känner jag att livet är så mycket mer komplext och innehåller så mycket saker som känts än mer omöjliga och som faktiskt har gått att övervinna... När jag i vintras resonerade med mig själv om jag skulle göra detta, hade jag någon tanke om jag skulle lyfta fokus på psykisk ohälsa i samband med min vandring. Sedan har jag mer och mer tvivlat på om jag ska genomföra vandringen alls och om jag gör det så på vilket sätt. Slutligen tog jag ett beslut att jag går och ser vart jag hamnar. Inget i denna resa är ett misslyckade, det är ett äventyr.

Sedan slocknade en stjärna på himlen 

Den 31 maj slutade en väns liv i suicid. 
Det är otroligt svårt att ta till sig. Vissa saker tappar mening samtidigt som andra saker blir så viktiga. Som att försöka göra skillnad. Även om det inte alltid märks. Och att känna skratt i hjärtat och faktiskt vara i det likväl som att våga gråta och känna smärta.


 

Livet känns. 

 

 

Idag är det 3 dagar tills det bär av med tåget. 

Jag konstaterar: jag har svårt få koll på kartor. Och min rutt. Och det mesta just nu. Så med detta känner jag ett oerhört lugn i att få omfamnas av fjället, bäras av det fantastiska naturen och förmodligen ruskas om ordentligt. Jag är där jag känner att jag behöver göra denna resa och det ska bli väldigt roligt! Det är inte ofta i livet man får såna här möjligheter att införliva drömmar. Jag är oerhört tacksam till de runt om som gör det möjligt och samtidigt oerhört tacksam till mitt eget mod, att jag vågar putta ut mig på detta äventyr.  
 

Snart halvvägs
 Tiden går fort och samtidigt långsamt. Det är som allt bara är. Förmodligen så det är att leva i nuet konkret. Jag har snart vandrat halva sträckan och har varit till fots i 23 dagar. Mina tankar har vågat söka sig både lite bakåt och framåt, i drömmar om nätterna men också under vandringens vakna timmar. Jag känner vad jag vill och behöver och livet där hemma blir på ett sätt enkelt när jag betraktar det här bortifrån. Det är enklare känna och veta vad som betyder något här ute när liksom hela ens jag får finnas. Starkare än någonsin samtidigt som jag är ynkligare än någonsin vissa stunder. Helhet.