Saltoloukta-Kvikkjokk
Här i Kvikkjokk har jag gått förmånen dela rum med en annan bandare. Det känns tryggt och väldigt fint att trots att vi bara möts någon dag tidigare och då bara pratat några minuter så kändes det naturligt stt dela rum. Jag är oerhört tacksam för de människor jag möter. Och lika tacksam återigen för all tid mina tankar får.
Jag har dessa dagsr tänkt mycket på all energi någon med en funktionsnedsättning/variation får lägga på i form av ansökningar och överprövningar för att få leva sitt liv. Det låter ju fint med vår LSS lagstiftning tex. Men det innebär ju eviga ansökningar och omsökningar och överklagan och ibland rättsprocesser utan dess like. För en insats du är berättigad till enligt lag. För den oinsatte kanske det är svårt att se hur oproportionellt det är men vi talar om att varje år är fyllt att ansökningar med allt vad det innebär. Tänker inte skriva mer om det just nu men när jag jämför att gå 40 mil (som jag gått hittills ca) så är det ren semester mot att vara anhörig eller funktionsnedsatt.