Oktober - jag håller din hand för hårt (Kent december)

Mina ord är utan ljud. Det är bokstäver i ett försök att uttrycka något. Något hände. Något som slog undan allas våra ben. 

Idag gjorde jag något obeskrivligt. Jag hämtade mina barn och deras halvsyskon för att de tillsammans med sin pappa skulle ta farväl av sin mamma/bonusmamma.
❤️
Jag tänker på Jonas som hängde med mig i somras på min vandring och känner starkt att jag vill gå igen. På fjället är livet så annorlunda, livet känns och de som betyder något känns även om de är långt bort. Minnet av människor man förlorat blir lika starkt som minnet av de som lever när man är iväg på långvandring. För mig. Jag ville säga något till Stina idag, men bestämde mig för att jag tar det till fjälls. Då kanske mina ord har ljud igen.❤️