LIVET
Igår eftermiddag/kväll var jag arg. Jag var ledsen. Jag kände mig maktlös. Jag var rädd, så jädrans rädd och det var på riktigt. Inga fantasisaker som att vara mörkrädd eller rädd att gå vilse eller spindlar, utan på riktigt.
Jag är rädd för att min dotter dör.
Min fantastiska dotter har haft ett tufft liv och har detta år äntligen fått en stabilitet och en livsglädje och bor hos oss i Halmstad igen. Vi har projekt assistanshund att påbörja när jag kommer hem efter vandringen och förmodligen kommer hon snart få tillgång till sitt nya boende. ❤️Jag ser fram emot höstiga tekvällar med handarbete och filmer och mys med henne❤️. All tid är så värdefull.
Varför är jag då rädd?
Jag arbetar med patientsäkerhet. Inom medicinsk teknik. Vad det innebär? Jo, inom vården har vi extremt mycket teknisk apoaratur och system och ingen patient ska behöva vara rädd att skadas av dessa. Ibland händer saker och då behöver man utreda om man kunnat undvika det och om det finns saker att förbättra så det inte händer igen.
När det gäller patientsäkerhet inom psykiatrin är det ganska olika nivå. Jag skulle nog våga påstå att det är svåra frågor att arbeta med patientsäkerhet inom psykiatrin. En del sjukhus har som rutin att personalen skriver avvikelser och patient/anhöriga får ta del och man får ta del av vad som sker. Andra sjukhus (där der oftast sker grava avvikelser) så finns inga avvikelser dokumenterade.
Min älskade dotter är sedan en vecka i en svacka och då går det fort, från oro till suicidtankar till försök. Min dotter har en autismdiagnos och i dessa perioder fastnar hon och kan inte bryta själv. Det är så det ser ut. Och då behöver hon hjälp. Hjälp i form av stöd, nära kommunikation och trygghet, minska intryck och vara i en bubbla. Tills det bryts. Då blir det bra. Det är fingertoppskänsla och jag förstår att nu efrer flytten tar det tid innan sjukhuspersonal lär känna knepen och öppningarna MEN för att det ska ske måste det finnas en grundkompetens om autism och närvaro.
Fyra gånger har räddningspersonal larmats ut och hämtat henne vid samma bro nära sjukhuset på en vecka varav två gånger igår då en läkare skrev ut henne för att hon mådde sämre (! ja, du läser rätt, hon mådde sämre och tappade kontroll inne pä avdelning så då skrev han ut henne och de lät henne bara gå. Och ja- hon gick direkt till bron igen.) När hennes pappa fick veta detta från sjukhuset (att hon blivit utskriven) så ringde han polisen och ja, hon hittades vid bron. När polisen satt med henne i väntrummet och höll hennes hand kom nästa läkare och hon sa att polisen hade väl viktigare saker att göra än att sitta här och hålla i hand och tyckte hon skulle gå. Hur kan en läkare säga så i ett väntrum på en p psykakuten frsmför en patient som är rädd, otrygg och vill dö? Exakt VAD förmedlar läkaren? Det vill jag veta och jag vill veta hur man kan medvetet kränka människor och sedan fortsätta sitt jobb. När polisen gått så tog det inte lång tid innan läkaren lät min dotter att gå (igen) och meddelade ingen, utan hennes pappa sitter på en buss och ser därifrån blåljus och räddningspersonal vid bron (igen) .
Ja, hon gick dit igen och skulle klättra över.
Kvällen var jag i telefon i tältet och min älskade tjej var med min dotter på sjukhuset och vi hade ett lpngt läkarsamtal allihop och efter många timmar vågade min dotter stanna.(Ja, hon är rädd för att vara på sjukhus när hon mår dåligt).
Det har skrivits flera avvikelser kring detta. Från olika håll men inte innefrån avdelningen själv för jag tror fortfarande inte att läkaren tycker han gjort fel.
När en person med en autism och trauman fastnar i ett suicidbeteende så behöver man skyddas. En del människor tycker inte man ska skriva om sånt här, det är ju utlämnande. Jag tycker att det är precis det viktigaste jag skrivit under hela min vandring och jag är STOLT över min dotter och den kämpe hon är. Jag är dessutom oerhört tacksam över min flickvän som så helhjärtat finns där just nu när jag är så långt bort. Jag vill hem❤️ och i helgen är jag hemma❤️