HEMMA

Hemma. Med allt vad det innebär. Lyxigt nog har jag en underbar familj och ett gott jobb att återgå till. Förskräckt över hur konstigt det känns att vara inomhus. Min fot tycker inte om att inte gå men behöver nog mycket vila. Märker hur mycket intryck som florerar runt och försöker skärma mig lite. Blunda och andas in fjället. Lite synd att inte kunna vara med på återträffen i oktober men livet här behöver mig nu och jag tänker att i hjärtat är jag med. Denna vandring har öppnat ännu en dimension av livet. Godheten och det värdefulla i naturen. Att när man vandrar är man närvarande, såväl fysiskt som själsligt. Man svishar inte förbi utan GÅR in i en by, tar steg efter steg och passerar, möter ibland någon, pratar, iakttar och tar med sig ögonblicket och går vidare. Plats efter plats. Dag efter dag. 

Vad jag upptäckt är hur enkelt det blir när jag bara följer samma sak varje dag, även om det är nya platser,  nya väder och ibland en och annan människa. Att allt går på en skön automatik där hjärnan bara hänger med, vilar och låter kroppen sköta allt.
Jag vill ta med mig att fortsätta älska luften utomhus och alla smaker i allt jag äter. Och helst av allt vara här och nu. Hela tiden❤️